2025 10 24
Alla vet att integrationen har misslyckats! Men har de rätt? Integrationsforum 2025 gav svaret och det grundades på Regeringskansliets budgetproposition, SCB och Almega.
Förundrad lyssnade jag till budskapet att de integrationspolitiska målen i allt högre grad uppnås. Utrikesföddas sysselsättningsgrad har ökat märkbart. För några år sedan tog det i genomsnitt 7 år för en nyanländ att komma in på arbetsmarknaden, idag tar det 3,5 år. I ”Jobben som bryter arbetslösheten” rapporterar Almega att i de områden som polisen klassar som särskilt utsatta jobbar 71% av de nyanlända männen. 44% av kvinnorna har ett arbete, en ökning med 19 procentenheter från 2014 till 2023.
Andelen självförsörjande har ökat och allt färre får ekonomiskt bistånd. Mitt i lågkonjunkturen! Men är det vad vi får höra? I SOU 2024:12 beskrivs hur OECD pekar på Sverige när de får frågan om hur de ska lyckas med integrationen. Men de skriver samtidigt att i Sverige är glappet stort mellan allmänhetens uppfattning om integrationen i landet och hur verkligheten ser ut. Över 70 procent av svenskarna lever i tron att allt håller på att gå åt skogen, medan det i själva verket är tvärt om. Varför? Och vad gör det med synen på dem som flyttat hit?
Det är stor skillnad på att ses som en tillgång eller en belastning. Här har vi alla ett ansvar! För integration handlar alltid om två parter: De som flyttat hit och de som redan fanns på platsen.
