2025 06 16
Tänk dig ett helt vanligt café. Eller- nästan helt vanligt. En plats dit man går för att fika. En plats där man aldrig behöver sitta ensam. En plats skapad för att få nya vänner. Det är ett språkcafé! Ända sedan 2015 -förutom under pandemin- har jag nästan varje tisdag druckit kaffe med människor jag aldrig skulle ha lärt känna annars. Ätit toscarutor med personer från Eritrea och Iran. Mumsat kanelbullar med afghaner och folk från Sudan och Burundi. Vi har brottats tillsammans med svensk grammatik och med frågan om hur man lagar ris så det inte blir så där svensk-torrt. Vi har diskuterat vad det innebär att leva jämställt och försökt förklara att svenska svampställen är att likna vid statshemligheter. Skrattat och gråtit. Allt det där som är livet. Vad har jag lärt mig? Att det inte handlar om varifrån någon kommer utan hur hen är som person. Och att det finns nya vänner där vi minst anar det!
